prickigaboken.se - en sida för föräldrar som har barn med en psykopat

Separera från mitt ex är det svåraste jag gjort!! 2010-01-26 13:50:20 av Karro

Hej Jag har nyss lyckats lämna min sambo efter nästan sju år. Han är pappan till min son (3 år) och jag inser mer och mer att han är psykopat. Alla beskrivningar av psykopater som jag har läst stämmer iallafall ruskigt bra in på honom. Jag går hos kriscentrum för kvinnor och har av dom fått ett otroligt stöd och hjälp hur jag ska hantera mitt ex. Jag fick tillslut byta telnummer för han höll på att knäcka mig fullkomligt med sina sms som han bombaderade mig med (har anmält honom för olaga hot och ofredande). Nu går vi på sk samarbetssamtal på familjerätten, men jag känner inte tat dom förstår mitt problem. Han vill ha våran son varannan vecka, något som jag aldrig kommer gå med på, över min döda kropp!! Nu träffas de bara dagtid. Min åsikt är att han ska träffa sin pappa så lite som möjligt, men som du beskriver är rädslan för att han ska lyckas manipulera alla i tingsrätten så stor att jag inte vågar gå vidare i vårdnadsfrågan. Hur ska man bete sig för att skydda sitt barn från idioten??? Jag önskar att han bara kunde dö, allt hade blivit så mycket lättare för alla då... Han har även barn sen tidiagare som är rädda för honom. Under vårat förhållande har jag också kommit fram till att han dricker fruktansvärt mycket alkohol i perioder, för att sen istället bli besatt av onani och sjuka tankar om sex. En besatthet.. Det är precis som att han hela tiden måste vara besatt av någon, alkohol, sex, träning, jobba, vad som. Men det vanligaste är alkohol och sex. Är detta vanligt hos psykopater? Det känns skönt att ha hittat denna sidan, och se att det finns fler som jag. Samtidigt är det tragiskt hur många stackars barn det finns som har en sån här idiot till pappa... Jag har precis som alla andra tänkt under vårat förhållande att jag inte vågar lämna honom av rädsla för att behöva lämna sonen där ensam. Det som ändå fick mig att gå var en misshandel, där blicken i hans ögon fick mig att tro att min sista stund var kommen! Jag har aldrig varit så rädd! Även om det var svårt att leva med honom, så känns det ibland som att det är svårare att leva utan honom, med alla trakasserier, hot, förföljelser mm. Detta blev långt och många frågor inimellan, hoppas att du orkar läsa.. Jag mår skit av tanken på allt som min son kommer få uppleva under sin uppväxt, och jag kan inte göra ett dugg för att förhindra det... Det enda jag kan göra är att finna där för honom, och överösa honom med kärlek, förståelse och visa vad som är rätt och fel. Sköt om er //Karro

-------------------------------

Samma frustration 2010-02-03 11:32:50 av Maria

Hej! Jag känner igen din frustration. Vad ska man göra för att skydda sitt barn? Du kan inget göra, förutom att vara en bra mamma och vara uppmärksam på hur ditt barn mår. Det är vad jag får höra från både advokater, socialen och polisen. Ditt barn har den pappa han har. Det är så oerhört frustrerande! För samtidigt så går både jag och min son nu i stödgrupp och får hjälp för att orka med. VI ska behöva lära oss hur VI ska klara av att leva med HONOM (jag lever ju inte med honom, men påverkas ju ändå av honom då vi har barn ihop). HAN ska inte behöva göra NÅGONTING, för det går inte att tvinga honom till något (enligt både socialen och polisen). Så problemet är helt och hållet vårt, tydligen. Kanske det är oss det är fel på i alla fall? Det sista var ironi, alltså. Jag vet att det inte är oss det är fel på, men man börjar ju faktiskt undra vad samhället anser när det fungerar på det här sättet.

Till sidans topp