<<Tillbaka till inläggen

Mina erfarenheter... 2009-12-04 12:47:23 av Linda

Jag har nu varit i från min dotters pappa i 2 år. Men jag tvivlar fortfarande på mig själv... Jag tror fortfarande i bland att det var mitt fel att han 1) Inte kunde sköta ett jobb 2) Var otrogen 3) Trasslade in sig i olika kriminella sammanhang 4) Ljög om allt.5) Stack hemifrån 6) Var elak och nedlåtande 7) var våldsam 8)Lurade allt och alla på pengar. Mitt x har i dag börjat om med ny kvinna och nytt barn på väg, detta får hela vår omgivning att tvivla på mig det enda jag har är en dotter som övergas av sin pappa som han inte längre vill ha med att göra för att hon är mitt barn. Jag har 400000:- i skulder pga av honom han har lånat pengar i mitt namn. Han är dömd för misshandel av mig men det är mitt fel det med. Har i dag sagt upp bekantskapen med alla som ens tvivlar på mig myket för att jag inte orkar slå i från underläge jag orkar inte försvara mig från något jag inte bett om ... Hoppas att självkänsla kommer tillbaka och att skuldkänslor försvinner, hoppas att jag får mitt liv tillbaka...

-------------------------------

Förstår dig... 2009-12-11 21:24:55 av Maria

Det är fruktansvärt jobbigt att inte bli betrodd, att hela tiden bli misstänkliggjord. Det är svårt nog ändå att försöka övertyga sig själv om att det inte är en själv det är fel på. Det som är bra är att du verkar ha kommit en bra bit på vägen när det gäller just det - du vet (även om du tvivlar ibland) att det inte är dig det är fel på och att det inte är ditt fel att din fd har gjort en massa dåliga saker. Var glad så länge han inte vill ha med ert barn att göra! Det låter hemskt att säga så. Han är ändå barnets pappa. Men jag tror inte att det är för barnets bästa att i alla lägen ha kontakt med båda sina föräldrar. Jag ser hur min son påverkas av att träffa sin pappa, och jag är livrädd att han ska växa upp och bli som han. Jag tycker otroligt synd om din fd:s nya tjej och framförallt det stackars lilla barn som är på väg, intet ont anande. I sådana lägen önskar man att man kunde göra något!

-------------------------------

Ork 2010-04-13 09:36:26 av Susanne B

Hej Linda Läser ditt inlägg och förstår din ora. När jag känner mig låg, orolig försöker jag i tankarna att gå tillbaka vad man faktiskt har gått ignom och väldigt viktigt, klarat av. Själv tog det mig ca 6 år att besluta mig för om en skilsmässa. Nu tre år senare förstår jag varför det tagit mig så lång tid att förstå varför. Och det är tack vare denna sidan. Jag har hela tiden varit rädd att jag inte kan skydda mina två barn den tiden dom är hos sin far. Ibland är det dom där små framstegen som glädjer en. Tro på dig själv och va rädd om dig så kommer du att lyckas.
 

Till sidans topp