|
<<Tillbaka till inläggen
Tack Maria.......Vi får inte ge oss!! 2009-09-29 23:48:23 av Pia
Hej!!
Först så vill jag tacka för en bra men väldigt skrämmande sida!!
Jag har en son på 11 år som jag har tillsammans med en
psykopat.
Som du själv skriver så är detta ett så "tabu ämne" så man inte vågar
prata med någon om detta problem som man har!
Skulle man någon gång säga något fel om "pappan" innan de har
träffat honom så får man det alltid det i nacken efteråt , då de säger men
vad trevlig han är och såååå charmig!! Eller hur??
Nu har jag hamnat i en svacka i mitt liv med min son, han älskar sin pappa
och ser honom som en idol och han gör aldrig fel!
Ja jag vet att det inte är sant för det säger även min son när han har
lugnat sig med sin ilska mot mig!!
Min son skriker och säger att jag är störd, dum och ibland i sin ilska slå till mig!
Jag kan höra på hans röst när han ringer mig de helger som han är hos pappa att allt inte står rätt till, och då vet jag att jag har ett H........ med honom när han kommer hem. Då kommer ilska, ledsamheten och paniken om att inte synas eller bli älskad av sin pappa.
Mitt problem är att jag har kommit i en svacka som jag sa och det är jätte
jobbigt, vad det handlar om är att jag o min son har bråkat om allt, haft
problem i skolan samt att min son har mist sin farmor i år som var en
mycket viktig och trygg person i min sons liv, när pappa svek sina löften.
Ja, jag vet att jag bara svamlar en massa nu för jag vet inte riktigt vart
jag ska börja.
Det är mer än 9 år sedan som jag flyttade och tog "kontroll" över mitt
liv, vilket jag inte har för han är alltid i bak grunden och förpestar och hotar mig i mitt liv och bestämmer vad jag ska göra o tänka.
Även om det inte är sant men visst känns det så!!
Mitt andra problem är oxå att, det går inte att förklara för andra vad man
går igenom om man inte har själv varit där.
Pratar jag med mina syskon eller föräldrar så säger dom att det är bara
att sätta ner foten och tala om vart "skåpet ska stå", men det vet du väl
lika väl som jag att så lätt är det inte!!
Nu har jag bara skrivit en massa men jag känner att jag behöver någon som
kan hjälpa mig med lite råd och till rop att göra mig glad igen!
Jag går hos kommunen på familjerådgivning med min son , men mest för mig
själv och jag fick i läxa till nästa gång vi skulle träffas att försöka
hitta tillbaka till mig själv och den glädje jag kände innan jag hamnade i
denna soppa som det är!!
Jag känner ingen glädje för mitt barn o mitt egna liv längre, jag har gått
ner mig i en mycket djup svacka (inte så djup så att jag tänker dumma
tankar) men ändå så djup ner så att jag nästan har gått in i väggen.
Jag är ensamstående och har ingen jag kan dela dessa problem med.
Det är av samma orsak som du skrev (vem vågar lite på någon efter att man
har träffat en psykopat)!!
Tack för att jag fick skriva av mig hos dig, ska nu åka ner till bok
handeln och titta efter " Våga vara av Jana Söderberg"
Många kramar och kämpa på du oxå, vi måste hjälpas åt!!
// Pia
-------------------------------
Viktigt ha någon att prata med 2009-09-30 14:17:18 av Maria
Hej Pia! När jag läser ditt inlägg så tänker jag att både du och din son skulle behöva någon att prata med. Varken han eller du mår speciellt bra som det är just nu, eller hur? Du har kommit underfund med varför du mår dåligt, medan din son inte verkar ha förstått problemet fullt ut ännu. Han känner att han inte mår bra men förstår inte varför, och det är därför han blir så frustrerad och aggressiv. Alla de här känslorna går ut över dig, eftersom han är säker på dina känslor gentemot honom. Du kommer att fortsätta älska honom oavsett vad han gör, och därför vågar han vara "dum" mot dig. Det här är i alla fall vad jag tror. Jag känner igen så mycket i mig själv och min egen son. Han börjar förstå att hans pappa inte fungerar som han borde, men han förstår det inte fullt ut. Detta trots att det nu pågår både en polisutredning och en socialutredning, och alla säger till min son att hans pappa har behandlat honom illa. När min son var yngre fick han ofta aggressiva utbrott och slog mig. Nu kommer han äntligen att få hjälp av en grupp som har stor erfarenhet av att hjälpa barn som har någon typ av problem hemma. Han ska få andra att prata med, som kan tala om för honom att det inte är honom det är fel på och att han inte är ensam. Det är vad jag tror att din son också skulle behöva! Kolla med kommunen eller socialen vad som finns i din kommun. Dessutom verkar du själv vara i stort behov av att prata med någon. Det är så lätt att glömma bort sig själv när man kämpar så för sitt barn. Just nu när jag är i den här soppan så orkar eller vågar jag inte känna efter, men jag kan tänka mig att mycket kommer att släppa lite längre fram och då funderar jag på att ta kontakt med någon terapeut eller liknande. Det finns ingenting skamligt i det, tycker jag. Titta gärna in här fler gånger och prata av dig. Det är det sidan är till för! Styrkekramar till dig!
-------------------------------
Man kan få rätt ibland ...... tror jag :-) 2009-10-01 00:09:55 av Pia
Hejsan! Tack för svar!!!! Du har så rätt när du skriver att jag o min son inte mår bra!! Det värmer att andra kan se mina problem, för under årens lopp så har jag känt mig som om jag är en idiot och att det är jag som framkallar dessa drag hos hans pappa, och inte han som har problemen. Denna känslan har man fått så fort man har sökt hjälp. Jag har i många år försökt att klara mig själv och lösa de problem som kommer upp. Som jag läste hos andra detta att alltid ha en reservplan B, C, D mm och veta vad jag ska säga vid dessa olika planer mot "P" för att ev kunna få hjälp av honom. Men jag har oxå blivit mycket duktig på att inte säga att detta "Skulle hjälpa mig eller något som hänvisar att jag kan få nytta av det" för då vänder han bort huvudet och svarar mig "är det för att det ska gynna dig eller sonen?" svarade man då mig då fick man kalla handen direkt, men svarade man sonen så skulle han tänka på det! Ju äldre sonen har blivit så har jag börjat att informera sonen hur allt ligger till inte säga att pappa är sjuk, men förklara att det pappa alltid säger och lovar inte alltid kommer att hända. När sonen var mindre så försökte jag alltid skydda sonen och försvara pappas handlingar när P svek sina löften, men nu så försvarar jag inte P längre utan är rak, ärlig och säger att P alltid inte håller vad han lovar och det har sonen kommit fram till oxå och det är då som han verkligen behöver mig. Du skrev att jag behöver någon att prata med och det stämmer, men så många år som jag har sökt hjälp hos BUP, Familjerätten och soc och bara fått tills svars att "Vi bryr oss inte om din och pappans relation utan koncentrarar oss bara på barnet mående" Ha de kan ju spotta en i ansiktet direkt istället för att säga något. Skulle man någon gång yppa något om P så säger de direkt att " allt som du säger här och nu måste vi skriv ner o info Pappan om" vilket då slutar med att man kniper käft och säger inget mer, men det känner ni mycket väl till eller? Men nu har det hänt något........... jag har kommit i kontakt med en kvinna inom barn oxh familje verksamheten "Ola kan vi kalla det" som frågade mig vid senaste träffen vi hade " Pia kan du berätta för mig "vem är du och vad är det som gör dig glad innan allt började och när var du glad senast?" Detta chockade mig och förvånade mig mycket ........... hon såg MIG och vad kan kan behöva för hjälp. När jag hade berättat om mig och min son samt en liten del av grabbens relation med P så säger hon till mig ...........(så här får nog inte jag säga men det känns som om P här har någon typ av störning och problem själv "psykopat") så sa hon. Då kände jag att jag fick respons av henne och det jag har känt och trott i alla år stämmer. Det känns så skönt, när jag åkte hem så kände jag mig mer stark att börja söka efter info och någon sida där fler har samma problem som jag och att jag inte är ensam i denna kamp!! Det var i förgår som jag vaknade upp till en "lite mindre skörare person" !! Många kramar och tack igen
Till sidans topp |
