|
<<Tillbaka till inläggen
Skönt att inte vara ensam 2009-05-13 23:19:40 av Marie
Hej!Tycker detta är en jättebra sida och jag blev så glad nu när jag upptäckte den. Känns skönt att veta att man inte är ensam om att ha med och göra med en psykopat. Är 23 år och levt med en psykopat i fyra år. Lyckades ta mig mod och kraft och gå ur denna relation för snart 2 år sen. Vi har en gemensam son som snart fyller fyra år. Under vår tid som par var ett helvete och jag kan fråga mig än idag varför jag orka stanna kvar så länge med honom och skaffa barn med honom. Ångrar ju givetvis inte min guldklimp till son men ni förstår nog vad jag menar. Han under vårt förhållande gjorde först psykisk misshandel mot mig. Genom att trycka ner mitt goda självförtroende, detta succesivt. Han precis som psykopater gör, svartmålade mig som den \"onda\" medan han var offret. Jag diskade inte, jag tvättade aldrig, skötte inte hemmet, lagade inte mat ja ingenting fast jag slet som ett djur hemma. Han var aldrig nöjd. Jag behövde verkligen hjälp i hemmet och sa flera gånger till honom men utan resultat. Detta gjorde att han blev arg på mig. Sen vände han detta till att det var jag som aldrig gjorde någonting. Våran son var det jag som alltid tog hand om. När han väl nån enstaka gång tog honom så sa han till folk att han var den som tog honom alltid för jag tyckte inte om min son, jag tyckte han bara var en belastning, en börda. Så var inte sanningen. Han var otrogen mot mig, ljög en massa. T.o.m om småsaker som jag bara inte kunde förstå vad det var och ljuga om? När jag ifrågesatte honom om saker som jag inte tyckte stämma så blev han väldigt arg och kunde många gånger slänga iväg första bästa sak han kom åt. Kalla mig för massa saker som dumihuvudet, hora, fitta o.s.v. Detta sa han aldrig inför andra människor, detta för att vi utåt sett skulle vara den där lyckliga familjen.Fattar inte hur det går ihop ens.?Men så var det. Han ville inte att jag skulle umgås med mina vänner för de var oxå dumihuvudet. De var inga riktiga vänner o.s.v. Detta gjorde han som jag förstår nu för att de såg hur jag mådde, och de uppmuntra mig att lämna honom. När jag väl tog mig kraft för att lämna honom så blev han värre. Visste att jag var tvungen att ha mycket styrka för att lämna honom för det skulle bli det tuffaste jag vart med om i mitt liv. Det var då han slog mig en gång, kallade MIG för psykopat och alla tänkvärda ord. Han ville få mig att tro att jag var den onda. Jag kände mig så liten, så ensam, ledsen...Men jag visste att jag var tvungen att lämna honom för min och vår sons skull. Han höll på att förgöra mig. Han fick mig och må så psykiskt dåligt att jag kände att jag bara ville dö. Allt jag gjorde var fel, anklaga mig för och vara otrogen(fast jag inte hade en enda kontakt med andra män detta för att han var så svartsjuk), jag var en dålig mamma, ja allt var fel. Anmälde honom för misshandel som inte ledde nån vart, anmälde honom för egenmäktigt förfarnde som inte ledde nån vart. Vi hade nämligen köpt ett hus tillsammans som han bytte lås på, och sa till folk att jag var psykiskt sjuk för jag skulle mörda honom o.s.v. Men saken var den att jag hade alla mina saker där som jag skulle hämta med min mor och det visste han om(dag och allting när vi skulle komma), men bytte lås för att jag inte skulle komma in och få hämta dom. sen några dagar efter seperationen så visade det sig att han träffat en ny yngre tjej som bodde där. Också en anledning till varför han inte ville att jag skulle få komma in och hämta mina grejer tror jag. I samma veva tog han våran son så jag fick inte träffa pojken på nästan en månad. Han sa till den nya tjejen att jag ville inte ha pojken o.s.v. Men faktum var den att jag vågade mig inte ut dit för jag visste inte vad som skulle hända. skulle han mörda mig? för det hotade han med. Han hotade att han skulle mörda hela min familj. Det var mycket sjukt som hände och jag mådde så djupt dåligt över hans sjuka påhitt. Han skrev till mig via sms att denna tjejen då, att hon var en bättre mamma än vad jag någinsin vart och att våran son kallade henne för mamma. Han visste varje dag att jag ville ha min son, hur sårad jag var för varje dag som gick utan att få träffa honom. Han använde våran son som ett vapen mot mig. Ville hämta min son varje dag men hade inte tillgång till bil, sen visste jag inte om han var hemma. För han bor på landet, jag i stan och det är bit att åka. Ja det har hänt en massa saker men som sagt då får man nog skriva en bok. Än idag krånglar det och jag känner att; när tar det slut? Våran son mår inte bra heller. Han säger att han inte vill till pappa. Men jag har haft turen att bli trodd på min omgivning, advokat, socialen. För folk som inte vet så mycket om det här är utom deras förstånd att de inte vill lägga sig i tror jag. Socialen la märke till hans konstiga resonemang att de t.o.m ifrågasatte honom. Idag mår jag bättre, efter två år efter seperationen. Har börjat få tillbaka mitt självförtroende. Vi har delad vårdnad (varannan vecka) men detta för att jag är så godtrogen att jag ville att vår son ska ha god umgänge med båda föräldrar. Men jag har haft fel. Tyvärr. Så nu har jag tagir kontakt med soc igen. Ska försöka få en ett slut på det här, en gång för alla. Men det är svårt. Sen så blir jag så arg för att han ljuger om mig till folk som inte känner mig. Har hört mycket konstigheter som att jag \"smyger mitt i natten runt hans hus och spionerar\", att jag är sjuk, att ingen tycker om mig o.s.v. Inget av det han säger är sant och det är så ledsamt och få höra. Det han försöker och göra är att smutskasta mig och frysa ut mig. Men han har inte lyckats som tur är. För jag vet inte hur mycket jag hade orkat om alla hade vänt mig ryggen. För han är så fruktansvärt manipulativ. Hans familj är likadan. Så jag har inte haft med en och göra heller. Utan hans mor,far och tre syskon med respektive. De är familjeföretagare som tror de kan sätta sig över allt och alla. Och de vet vad han gjort mot mig men skyddar honom till varje pris. Allt han gör mot mig är jättebra och hjälper honom att förstöra mitt liv. Men som sagt de har inte lyckats än. Har ju många med mig som stärker mig och som vet hur han är. Men det är fortfarande jättejobbigt speciellt eftersom vi har barn ihop. Det går ju inte bara bryta upp kontakten till fullo. Allt som hänt sen jag träffat honom har varit så traumatiskt för mig att mycket som hänt och händer är jobbigt och prata om men samtidigt väldigt skönt. Det som är tråkigt också är att jag förändrats ganska mycket efter det här. Jag vågar inte lita på folk på samma sätt som förr. Jag har fått en helt annan veklighet. Känns som att man har blivit \"skadad\" på något vis. Jag glömmer aldrig hans sista ord till mig i huset när jag sa att det var slut; Du ska verkligen ångra det här! I två års tid har han försökt ta bort min mammaroll genom att låta sin tjej få ta ansvaret, låter henne få gå till tandläkarbesök, angav bara hennes mobilnummer till doktorn om något hände(vår son var med om en pungbråcksoperation) o.s.v. Allt detta utan min vetskap förrens efteråt. Det enda han informera mig om var när vår son skulle opereras, vilken dag och tid. Annars åkte dom eller hon in med honom till sjukhuset och när han är sjuk över lag utan min vetskap. De informerar inget. Och just det att han anger bara hennes nummer. Detta för att psyka ner mig och få mig att må dåligt. Han behandlar mig som om jag inte finns, vilket gör ont men inget jag visar. För om jag visar minsta sårbarhet så hittar han på ännu mer djävulskap. Och denna tjejen är så hjärntvättad och tror att jag är skurken. Han använder mig till och få folk och \"tycka synd om honom\". det han gjort mot mig vänder han till att jag gjort. Ja mycket utav det. Helt sjukt och helt otroligt. Det är helt otroligt att man står ut. Men jag har mycket att leva för. Har min underbara son, min familj och har en ny kille som behandlar mig väl samt att min son är väldigt förtjust i honom och mina vänner nära och kära.
-------------------------------
Stå på dej! 2009-05-14 17:37:16 av Förkrossad
Marie! Stå på dej! Jag vet hur det känns o hur jobbigt det är. Men vi kan inte låta psykopaterna ta över och låta dem spela de oskyldiga. Även om det är fruktansvärt svårt men de ska inte vinna över oss. Dem använder sina smutsiga anklagelser och det värsta är ju barnen som de använder som ett hot mot oss. Jag vet hur det känns har mist en son pga min x-make och nu är han tillbax och vill ta flickan ifrån mig. 6 års helvete (efter skilsmässan) med honom och som sagt det tar inte slut och jag tror inte heller det kommer att göra det. Men jag ska försöka vara stark och stå emot den jävlen fastän det gör väldigt ont inombords.
-------------------------------
Håller med 2009-05-15 11:47:03 av Maria
Marie >> Jag känner igen så otroligt mycket av det du skriver - sitter bara och nickar instämmande när jag läser ditt inlägg. Det är otroligt hur människor kan bli så störda, och att psykopater är så lika varandra i beteendet. Jag säger som "Förkrossad" - stå på dig!
Till sidans topp |
