prickigaboken.se - en sida för föräldrar som har barn med en psykopat

Vem är psykopat?

För enkelhetens skull kommer jag att referera till psykopaten som "han" i denna text, men en psykopat kan också vara en kvinna.

En psykopat är en person som saknar empatisk förmåga och samvete. Dock är han fullt medveten om att andra människor besitter dessa egenskaper, och är mästare på att utnyttja dem. Psykopaten är expert på att manipulera sin omgivning. För att göra detta använder han ett antal metoder, som jag listat en bit längre ner.

Psykopaten anser att samhällets spelregler inte är till för honom. Han vet vad som är rätt och fel, men anser att han inte behöver bry sig om det.

Det kan vara mycket svårt att inse att en person är psykopat, eftersom de är så duktiga på att dölja det. Psykopaten är ofta socialt begåvad, trevlig och charmig utåt sett, men detta är bara en falsk yta, en fasad. Den som levt ihop med en psykopat kan ofta vittna om hur trevlig han var i sällskap med andra, men hur han blev som förbytt bakom stängda dörrar.

En psykopat tar alltid åt sig äran för bra saker, och ger alltid andra skulden för misslyckanden. Psykopaten övervärderar sig själv, och för honom är det bara den egna viljan och de egna behoven som betyder något. Allt psykopaten säger och gör, gör han av själviska syften.

Ordet psykopat används ofta som skällsord för människor man inte tycker om, men det har en djupare betydelse än så. Vidare tror många människor att psykopater är lätta att identifiera, och att de så gott som alltid är våldsamma och/eller kriminella. Detta behöver absolut inte vara fallet. Psykopater finns tyvärr överallt runtomkring oss, och de får tyvärr fortsätta skada människor i stor omfattning utan att bli straffade. Omkring 5% av befolkningen befaras vara psykopater.

Hur kommer det sig då att psykopati fungerar, och att människor låter sig luras av dessa självupptagna människor? För en normalt fungerande människa är det så otänkbart att man inte kan ha varken samvete eller empatisk förmåga, och därför går det inte att sätta sig in i hur en sådan människa fungerar. Vi människor har dessutom ett antal försvarmekanismer som gör att vi gärna tänker saker som att "det kommer bli bättre", "det kan inte vara så illa", "jag överdriver nog", "det måste vara mig det är fel på", osv. Eftersom andra människor ofta uppfattar psykopaten som trevlig och charmig, blir det ännu lättare att tvivla på sig själv och ta på sig skulden för det som är fel.

Tyvärr är psykopati ett obotligt tillstånd. En psykopat kan alltså inte bli frisk. Med andra ord; du kan inte förändra en psykopat, hur gärna du än vill! Med detta som bakgrund är det heller ingen idé att stanna kvar i ett förhållande med en psykopat. Den som skaffat barn med en psykopat måste ju tyvärr ha fortsatt kontakt med honom. Detta kan vara mycket svårt och jobbigt, och oron för det egna barnet kan vara hemsk, men då gäller det att hitta sin egen inre styrka för att orka med. Det är också viktigt att våga ta hjälp av andra.

Tecken på att en person är psykopat

Här följer två listor på typiska beteenden hos en psykopat. Här kan du själv kontrollera om det är troligt att en person du känner är psykopat. Den första listan består av 12 punkter. Om påståendet stämmer helt ger det 2p, om påståendet KAN stämma eller stämmer ganska bra ger det 1p, och om det inte stämmer ger det 0p. En person som får mer än 18p är troligtvis psykopat, och blir poängen 11p eller lägre är han inte psykopat. Notera att de flesta människor besitter någon eller några av följande egenskaper utan att för den skull vara onormal.

Han är ytligt charmig och kan prata för sig. Ger ofta snabba men inte så övertänkta svar, och kan använda fina ord på fel sätt. Har ofta stirrande blick.

Han har mycket gott självförtroende, och anser sig vara bättre än andra. Han är duktig på att lura andra, och blir lätt kränkt.

Han ljuger utan att lida av det, och manipulerar sin omgivning (lögndetektorer fungerar inte på psykopater, eftersom de inte stressas av att ljuga).

Han har inga skuldkänslor och ångrar inte saker han gjort. Han bagatelliserar.

Han har ingen empatisk förmåga, och förstår inte andras reaktioner. Visar ingen medkänsla, föraktar svaghet.

Han tar inte ansvar. Om något går fel ger han alltid andra skulden, och har alltid förklaringar på allt. Ser sig själv som oskyldig, och kan föra långa resonemang om detta.

Han är impulsiv. Det måste alltid hända något, annars blir han uttråkad.

Han har dålig självkontroll. Blir lätt aggressiv, ofta helt oprovocerat.

Han saknar långsiktiga mål, och kan inte planera. Han lever för dagen.

Han är oansvarig, och ser sina närmaste medmänniskor som objekt. Han är opålitlig.

Som ung hade han antisocialt beteende.

Han har antisocialt beteende som vuxen. Han kan inte kommunicera känslor, och förstår inte innebörden i dem. Har ingen moralisk förmåga, och förstår inte ursäktens djupare betydelse. Kan slå sin partner, men säger ofta att han älskar henne.

Här kommer en lista till, som består av 20 punkter. Samma poängsystem gäller här; 2p om påståendet stämmer, 1p om det KAN stämma, och 0p om det inte stämmer. En person som får mer än 30p är sannolikt psykopat.

Han är ytligt charmig och kan prata för sig.

Han har ett ständigt behov av spänning och nya impulser. Det måste alltid hända något.

Han tar inte ansvar för sina handlingar.

Han ljuger lätt och trovärdigt.

Han är svekfull och manipulativ.

Han är egocentrisk och ser sig själv som bättre än alla andra.

Han saknar ånger och skuldkänslor.

Han har ingen empatisk förmåga, ingen inlevelseförmåga.

Han har en parasiterande livsstil/lever genom andra.

Han har dålig kontroll över sitt beteende, och en lättväckt aggressivitet.

Han har ett egoistiskt sexualliv, ofta med flera sexualpartners.

Han hade tidiga beteendeproblem (före tolv års ålder).

Han har ett kortsiktigt agerande, och bristande långsiktig planering.

Han är impulsiv.

Han har ett flackt känsloliv.

Han har frekventa äktenskap och samboförhållanden.

Han är ansvarslös som förälder.

Ungdomskriminalitet (före 15 års ålder).

Nya kriminella handlingar under permission.

Flera typer av lagbrott bland dessa tio: inbrott, rån, narkotika, olaga frihetsberövande, mord eller mordförsök, olaga vapeninnehav, sexualbrott, grov oaktsamhet, bedrägeri, rymning från fångvårdsanstalt.

Vilka metoder använder psykopaten?

För att försäkra sig om att det verkligen är en psykopat man har att göra med, är följande lista mycket användbar. Den tar upp de olika metoder som psykopaten använder för att manipulera andra. Om du känner psykopaten bra, kommer du att känna igen honom väl i följande text.

Förnekelse
Psykopaten vägrar medge att han har gjort något fel eller sårat någon, trots att det är uppenbart att han gjort det. Han ljuger både för sig själv och för andra. Han spelar oskyldig, och beskyller dig gärna för att anklaga honom på falska grunder. Genom förnekelse rättfärdigar han sitt beteende, och kan fortsätta på samma sätt.

Selektiv uppmärksamhet
Psykopaten spelar dum och verkar oförstående. Han ignorerar alla varningar och önskingar från andra människor, eftersom han är inställd på att nå sina mål.

Rationalisering
Psykopaten kommer med ursäkter som förklarar hans olämpliga eller skadliga beteende. Denna taktik är effektiv, eftersom psykopaten ofta lyckas övertala andra människor om det rimliga i hans beteende, ofta med hjälp av andras samvetskänslor. Genom att övertyga andra om att han gör rätt, rättfärdigar han också sitt beteende och anser sig ha full rätt att fortsätta på samma sätt.

Avledning
Psykopaten är expert på att byta ämne och undvika problemet i diskussioner. Han är också expert på att få andra ur balans. Han distraherar och avleder dig och får in dig på sidospår, så att det du egentligen ville diskutera undviks. Psykopaten försöker alltid få bort fokus från sitt eget beteende.

Lögner
Det är svårt att inse när en psykopat ljuger, eftersom han gör det utan att blinka, utan samvetskval. Normala människor blir stressade av att ljuga, men inte en psykopat. Förr eller senare kommer du nog ändå att inse att psykopaten har ljugit för dig om olika saker, och du kan räkna med att han kommer fortsätta med det. Det är ingen idé att ta något psykopaten säger på allvar. Allt han säger säger han för att nå sina egna mål, och för att tjäna något på det. Om det sedan är sant eller inte är totalt ovidkommande för honom.

Dolda hot
Psykopaten hotar ofta andra för att få dem att bli nervösa, osäkra, och känna att de är i underläge. Hoten är ofta dolda och indirekta.

Skuldkänslor
Psykopaten är expert på att ge andra skuldkänslor. Han vet att andra människor har ett samvete, och har lärt sig att utnyttja det till fullo. Psykopaten använder andra personers samvete till att hålla dem i ett tillstånd där de tvivlar på sig själva, känner sig nervösa och underlägsna. Ju större samvete offret har, detso mer effektivt fungerar denna taktik.

Skam
För att öka rädslan och osäkerheten hos dig använder sig psykopaten gärna av sarkasm och nedlåtande kommentarer. Han vill få dig att känna dig ofullständig och ovärdig, så att du till slut vänder dig till honom för att få stöd. På så sätt behåller psykopaten sin dominanta position.

Förtala offret
Psykopaten är expert på att själv spela offer, och får det därför att se ut som om det är du som har gjort fel och är en dålig människa. Själv försvarar sig bara psykopaten mot dina aggressioner.

Spela tjänare
Allt psykopaten gör, gör han för sin egen skull och för att nå sina egna mål. Det ligger alltid själviska syften bakom allt han gör. Men han är duktig på att låtsas att han egentligen har andra syften med sina handlingar; högre och ädlare syften. På så sätt rättfärdigar han också sina handlingar, och fråntar dig rätten att ifrågasätta dem.

Förförelse
Psykopaten är bra på att charma, berömma, smickra och stötta andra, men bara för att få andra att sänka sitt försvar och öka sin lojalitet gentemot honom. Psykopaten vet att andra människor behöver godkännande, uppmuntran, och känslan av att vara behövd, och detta är han expert på att utnyttja. Genom att spela en person som kan uppfylla dessa behov, får han en otrolig makt över offret.

Minimering
Psykopaten får det alltid att se ut som om hans negativa handlingar inte är så skadliga eller oansvariga som du påstår. Han får dig alltid att känna att du gör en höna av en fjäder.

Om ingenting annat fungerar, så kan psykopaten alltid ta till krokodiltårar, och utmåla sig själv som offer. Krokodiltårarna kan mycket lätt tolkas som äkta, vilket gör att det är lätt att tycka synd om psykopaten och förlåta honom. Detta tolkar psykopaten som tillåtelse att fortsätta i samma stil.

Råd till dig som har gått

Om du har separerat från en psykopat, kan du känna dig stolt. Det krävs styrka och mod, och framförallt insikt, för att lämna en psykopat. Särskilt om det är barn inblandade. Tyvärr kommer du aldrig att bli riktigt fri från psykopaten, då han/hon är förälder till ditt barn.

Det viktigaste rådet jag kan ge dig är att ta reda på så mycket du kan om psykopati. Genom att lära dig vad psykopati är, och hur en psykopat fungerar, blir du bättre rustad att klara av kontakterna med den andra föräldern. Du kommer inte lika lätt att låta dig luras och manipuleras, och du kommer inte att tvivla på dig själv i samma grad.

Jag separerade från Erik i slutet av år 2004. Han är psykopat och pappa till min äldsta son. Efter separationen dök ett antal frågor upp, som jag fortfarande ibland ältar. Dessa frågor ska jag här försöka ge svar på, och hoppas på så sätt kunna hjälpa andra i samma situation. Svaren har ingen vetenskaplig grund, utan baserar sig helt och hållet på egna erfarenheter, tankar och läsning om ämnet. Jag refererar nedan till psykopaten som "han", för enkelhetens skull, men det kan såklart vara en "hon" också.

Fråga 1 - Har han förändrats?

Eftersom du inte längre lever tillsammans med psykopaten, finns risken att du inte längre får se hans sanna jag, utan bara hans falska yta. Han kan försäkra dig om att han har förändrats, att han behandlar ditt barn väl, att han har blivit en mer ansvarstagande förälder, att han visar ditt barn respekt, osv. Han kan periodvis, särskilt om ni har haft en dispyt om något gällande ert barn, uppträda som en exemplarisk förälder utåt sett. Ditt barn kanske till och med säger att hans/hennes pappa är jättesnäll och bra. Förmodligen försöker han köpa ditt barns kärlek med prylar, eftersom han tror att det är så man visar kärlek och omtanke.

Men jag kan försäkra dig om att om din före detta partner är psykopat så har han INTE förändrats. Han kan inte förändras. Han kommer aldrig att få ett normalt beteende. Allt han säger och gör för att bevisa för dig att han har blivit en bättre människa är bara yta. Han manipulerar dig, och han är bra på det. Jag kan fortfarande ibland tro att Erik har blivit en bättre pappa, och att han har förändrats. Då måste jag påminna mig själv om att det inte är så. Jag måste fortsätta kämpa för min sons skull, och jag ska inte låta mig luras av hans pappa.

Fråga 2 - Vad händer när mitt barn är hos honom?

När ni har separerat har du inte längre kontroll över vad som händer när ditt barn är hos den andra föräldern. Du finns inte där till hans/hennes försvar och beskydd. Det är en skrämmande tanke, speciellt med tanke på att ditt barn kanske inte vågar berätta om pappan behandlar henne/honom illa. Barnet kanske inte ens FÅR berätta något för sin pappa. Eller så undviker barnet helt enkelt att berätta, eftersom han/hon innerst inne trots allt älskar sin pappa och kommer att försvara honom vad som än händer. Det är heller inte säkert att barnet förstår att pappan behandlar honom/henne fel, för vilket barn vill tro att hans/hennes pappa kan handla fel?

Detta är något jag brottats med genom åren, och fortfarande brottas med. Jag tror att det gäller att vara lyhörd, att försöka känna av stämningar, att försöka upprätthålla en öppen dialog med barnet och försöka få barnet att känna tillit. Ett annat gott råd jag kan ge är att dokumentera. Skriv ner allt som verkar misstänkt och konstigt. Skriv ner saker som barnet berättar. Ta kort på misstänkta märken barnet har på kroppen. Spara sms och e-postmeddelanden som pappan skickar. All denna dokumentation kan hjälpa dig att se mönster, att påminna dig om att pappans beteende är sjukt, samt att öka din trovärdighet vid en eventuell rättsprocess.

Fråga 3 - Överreagerar jag?

Med all sannolikhet inte. Har du kommit fram till att föräldern till ditt barn är psykopat, så har du säkert rätt i det. Eftersom psykopati är ett obotligt tillstånd, och en psykopat är oförmögen att förändras, så överreagerar du inte. Men jag vet att det är lätt att tänka tanken. Ofta verkar allt så normalt. Han kan vara jättetrevlig mot dig, och ditt barn kan verka trivas. Men låt dig inte luras av fasaden. Det är jobbigt att se sanningen i vitögat, men för ditt barns skull måste du inse att du ständigt måste vara på din vakt och vara lyhörd för vad som händer.

Människor runtomkring, som inte känner din före detta partner lika bra som du, kan också bidra till att du tvivlar på dig själv. Om andra människor ser honom som en normal människa, kanske till och med trevlig och social, är det lätt att tro att man själv överreagerar. Om du inte kan övertyga andra om att han är psykopat, så gör iallafall allt för att själv hålla fast vid den övertygelsen.

Fråga 4 - Vad kan jag göra för mitt barn?

Den här frågan är jättesvår, men också oerhört viktig. Därför har jag låtit den få en egen rubrik här intill, och hänvisar dig därför dit.

Fråga 5 - Var kan jag få hjälp?

Berätta för vänner och släktingar om din situation. De kan hjälpa dig genom att bara lyssna, och genom att bekräfta att det inte är dig det är fel på. Du kanske har någon som kan följa med dig vid hämtning och lämning av barnet, så att du slipper konfronteras med psykopaten på egen hand?

Du kan få hjälp genom att ringa en föräldratelefon och berätta om din oro för ditt barn. BRIS (077-150 50 50) eller Rädda Barnen (020-786 786) är två exempel.

Du kan få hjälp genom din kommun, där det säkert finns någon typ av familjerätt. Du kan göra en anmälan till socialkontoret. Tyvärr har jag dåliga erfarenheter av dessa två instanser, men kanske har du bättre tur.

Du kan kontakta en kvinnojour. Om inte annat så kan de bekräfta att det inte är dig det är fel på. Där har de stor erfarenhet av psykopater, och förstår förmodligen ditt problem.

Du kan kontakta en advokat för rådgivning. Det kostar förstås en slant, men det kan det vara värt. De har ofta erfarenhet av psykopater, och vet förhoppningsvis precis vilken typ av människa du pratar om. När jag rådfrågade en advokat om min situation, var det första och enda gången som någon helt utomstående verkligen tycktes förstå mig, och det var oerhört förlösande för mig. Äntligen insåg jag på allvar att det verkligen inte var mig det var fel på, och att jag inte bara gick omkring och fick för mig saker.

Ta kontakt med andra som har samma problem som du (se fråga 6).

Fråga 6 - Finns det andra med samma problem? Hur får vi kontakt?

Ja, det finns massor av människor med samma problem! Du kan få kontakt med dem via Internet. Tyvärr har jag inte hittat några hemsidor som är till för just föräldrar som har barn tillsammans med en psykopat, och därför har jag startat den här hemsidan. Här kan du få kontakt med andra föräldrar i samma situation. Vill du få kontakt med människor som helt enkelt råkat ut för en psykopat, oavsett om de har barn tillsammans eller inte, finns det en mängd andra diskussionsgrupper att tillgå.

Fråga 7 - Kommer mitt barn att bli psykopat? Vad kan jag göra för att förhindra detta?

Åsikterna går isär om huruvida ett barn kan vara psykopat, och varför människor blir psykopater. Den vanligaste åsikten verkar dock vara att ett barn inte kan klassas som psykopat, men att psykopater ofta har visat upp vissa beteenden under sin barndomstid. Dessa beteenden ska man nog vara uppmärksam på som förälder. Sådana tecken kan vara att barnet är grym mot djur, elak mot sina syskon och andra barn, visar aggressioner, ljuger och manipulerar sin omgivning, använder våld, stjäl, anlägger bränder, mm. Men tecknen kan också vara mindre tydliga, som att barnet verkar ha tråkigt så fort ingenting händer runtomkring det. Barnet har inte förmågan att ta det lugnt och vara för sig själv, utan måste hela tiden ha spänning och aktivitet runtomkring sig.

Psykopati verkar kunna bero på både arv och miljö, och är kanske ofta resulatet av en kombination av dessa båda. Om föräldern till ditt barn är psykopat, finns risken att ditt barn genom sitt genetiska arv löper större risk att bli psykopat. Dessutom exponeras ditt barn för psykopatens beteende när han/hon är hos den andra föräldern, och löper därför ännu större risk att ta efter detta beteende. Detta låter dystert, och är det förstås också. Min värsta mardröm är att min son ska bli som sin pappa, men då barn inte kan klassas som psykopater finns det fortfarande goda chanser att påverka så att han hamnar på rätt spår.

Jag tror att det viktigaste är att visa barnet kärlek, förståelse och ärlighet. Jag tror också att man ibland måste förklara för barnet att den andra föräldern kanske inte alltid beter sig på ett bra sätt mot barnet. Barnet behöver få veta det, för annars tar han/hon kanske själv på sig skulden, och tror att det är honom/henne det är fel på.

Jag har skrivit ganska mycket om detta under rubriken "Hur hjälper man sitt barn", och hänvisar dig därför dit. Det finns också en hemsida som vänder sig till föräldrar till barn som riskerar att utveckla bland annat antisociala beteendestörningar; Att uppfostra ett riskbarn. Där säljs också en bok i ämnet. Då jag själv inte läst boken kan jag inte säga något om dess innehåll och värde.

Fråga 8 - Vilka andra problem kan mitt barn få?

Det är svårt att säga, eftersom jag inte är utbildad inom ämnet på något sätt. Jag har bara mina egna erfarenheter att utgå från, och mina egna tankar och funderingar.

Jag tror dock att det är ganska vanligt att barn till psykopater har humörsvängningar och ibland reagerar på oväntade sätt. Det kan vara svårt att förstå orsaken till att barnet helt plötsligt blir arg, ledsen, eller nedstämd och tyst.

Det är säkert också vanligt med fysiska åkommor, som magont och huvudvärk. Skriv upp om barnet mår dåligt, och se om du kan se något mönster. Kanske har barnet huvudvärk varje gång det ska till den andra föräldern? Kanske får barnet ont i magen varje gång ni har pratat om hur barnet har det hos den andra föräldern?

Barnet kan också visa aggressioner mot dig. Jag har periodvis haft problemet att min son har slagit mig, ibland till synes helt utan orsak. Detta har förstås varit jobbigt för mig, men efter att ha pratat med en barnpsykolog över telefon så förstod jag att hans beteende inte alls var riktat mot mig. Han var frustrerad och mådde dåligt, och lät det gå ut över mig. Jag var den enda som han vågade låta det gå ut över; den enda vars kärlek han visste att han aldrig skulle förlora hur han än betedde sig. Genom att visa honom förståelse och prata med honom, istället för att bli arg, tog vi oss igenom dessa perioder. Jag bekräftade att jag såg honom, och att jag såg att något var fel, istället för att vända honom ryggen. Oftast fick jag säga till honom att gå någonstans och lugna ner sig en stund, innan vi kunde prata. Och det går att prata, även med ett litet barn!

Råd till dig som är kvar

Om du fortfarande är kvar i förhållandet, och lever med en psykopat eller person med psykopatiska drag, har jag egentligen bara ett råd att ge dig: lämna den personen så fort du bara får kraft till det!

När jag fortfarande levde ihop med Erik, som är psykopat och pappa till min äldsta son, fanns det ett antal frågor som jag ältade och sökte svar på. Dessa frågor ska jag här försöka ge svar på, och hoppas på så sätt kunna hjälpa dig som lever med en psykopat. Svaren har ingen vetenskaplig grund, utan baserar sig helt och hållet på egna erfarenheter, tankar och läsning om ämnet. Jag refererar nedan till psykopaten som "han", för enkelhetens skull, men det kan såklart vara en "hon" också.

Fråga 1 - Vad är det som är fel? Varför mår jag så dåligt?

Känner du att din partner försöker kontrollera dig och allt du gör? Är han väldigt svartsjuk, och misstänker ofta att du är otrogen? Känner du ofta skuld för saker när du pratat med din partner? Känner du att du ständigt får trippa på tå för att inte förarga din partner? Känner du att du aldrig kan göra rätt i din partners ögon, trots att du hela tiden ändrar på dig för att vara honom till lags? Visar din partner förakt när du uppvisar "svaghet", som till exempel att gråta? Vrider och vänder din partner på allt du säger, så att du känner att du alltid har fel och han rätt, hur övertygad du än var från början om att det var DU som hade rätt? Tycker du att din partner behandlar ert gemensamma barn på ett respektlöst sätt? Kanske han är hårdhänt mot barnet ibland? Tycker han att det är fel när barnet gråter? Tycker han att du daltar med barnet, när du tycker att du visar det vanlig kärlek? Detta är bara några saker som kan vara tecken på att din partner är psykopat, och i så fall är det inte konstigt alls att du mår dåligt.

Ta först reda på om det är troligt att din partner verkligen är psykopat. Det kan du göra genom att ta reda på vad det innebär att vara psykopat, och lära dig mer om vilka personlighetsdrag som utmärker en sådan. Sådan information finns bland annat på den här hemsidan, men också på många andra ställen på Internet. Några exempel finns under "Länkar". Det finns också en del litteratur inom området, bland annat "Är du gift med en psykopat?" av Eva Rusz. Om han är psykopat så kommer du att komma underfund med det ganska snabbt, även om du kommer att försöka förneka och förtränga det. Du kommer att tänka: "Så illa kan det inte vara", "Jag kan få honom att förändras", "Det kommer att bli bättre", "Det blir bra om bara...". Sluta tänka så, för det kommer inte bli bättre. Han kommer inte att förändras. Det är så illa.

Kom dock ihåg att du egentligen inte kan ställa diagnosen psykopat på en annan människa; det kan bara en läkare göra. Men eftersom du troligtvis aldrig någonsin kommer att få din partner att gå till en läkare för att undersöka detta, så är du hänvisad till en egen lekmannabedömning. Personligen tror jag att en sådan bedömning är tämligen säker, när man känner personen väl.

Fråga 2 - Är det mig det är fel på?

Om du lever med en pyskopat så gör han allt för att få dig att känna så, men det är inte dig det är fel på! Han gör allt för att trycka ner dig och rasera din självkänsla. Det gör han för att han behöver känna att han har makt över dig, att han kan kontrollera dig. Han gör det också för att han själv ska komma i bättre dager, både i sina egna och dina ögon.

Fråga 3 - Överreagerar jag?

Med all sannolikhet inte. Jag tror att du innerst inne känner att något är fel, att du mår dåligt, och att du inte blir behandlad med den respekt som du förtjänar. Annars hade du troligtvis inte sökt upp den här sidan. Om du visar att du tvivlar det allra minsta på din partner, så kommer han att göra allt för att bevisa för dig att du överreagerar och att det inte alls är så farligt som du tror. Han kommer troligtvis också att skuldbelägga dig ännu mer: "Hur kan du tvivla på mig, efter allt jag har gjort för dig?". Han manipulerar dig att tro att allt är helt normalt, och det kommer han att fortsätta med så länge ni är delar av varandras liv. Har ni barn tillsammans så kommer ni ju tyvärr att vara delar av varandras liv för alltid, så du måste träna upp din förmåga att inte låta dig manipuleras av honom, och ständigt påminna dig om att du inte överreagerar. Jag måste ständigt påminna mig om detta fortfarande, efter så många år. Trimma in det som ett mantra: "Det ÄR så illa, hans beteende ÄR inte normalt, det är INTE mig det är fel på, låt honom INTE lura mig".

Fråga 4 - Finns det fler med samma problem? Hur får vi kontakt?

Ja, det finns massor av människor med samma problem! Du kan få kontakt med dem via Internet. Tyvärr har jag inte hittat några hemsidor som är till för just föräldrar som har barn tillsammans med en psykopat, och därför har jag startat den här hemsidan. Här kan du få kontakt med andra föräldrar i samma situation. Vill du få kontakt med människor som helt enkelt råkat ut för en psykopat, oavsett om de har barn tillsammans eller inte, finns det en mängd andra diskussionsgrupper att tillgå.

Ditt problem, eftersom du är kvar i förhållandet, är att du förmodligen står under ganska hård bevakning av din partner. Han kontrollerar förmodligen det mesta du gör. Kanske han går igenom din e-post och dina sms, med eller utan din vetskap. Han kanske även tittar igenom historiken i din webbläsare. Med detta i åtanke vet jag hur skrämmande det kan vara att försöka kontakta någon utomstående. Din partner anser förmodligen att det är den högsta graden av svaghet och svek att ta kontakt med utomstående och diskutera ert förhållande med denne, vem det än må vara. Men det är det inte! Du behöver hjälp, och du har rätt till den hjälpen. Du är inte svag, och det är inte fel!

Om du är rädd för att din partner ska titta efter vilka hemsidor du har besökt, kan du gå in på "Verktyg" i menyn, och där välja "Internetinställningar". Där kan du sedan välja att radera temporära filer, historik, cookies och vad du vill. Gör detta varje gång du har varit inne på en "förbjuden" hemsida. Då jag har levt med en pyskopat, är jag medveten om att denna handling i sig kan väcka misstankar. Han kommer kanske undra varför historiken är tom: "Vad är det du försöker dölja?". Du måste förstå det absurda i hela det här tänkandet. Du känner säkert igen det, och du kan inte fortsätta på det sättet. Du måste lämna honom så att du kan leva ett normalt liv.

Fråga 5 - Var kan jag få hjälp? Vad kan jag göra?

Du kan få hjälp hos vänner och släktingar. Berätta för någon du litar på om din situation. Det är inte fel, även om din partner skulle skuldbelägga dig för det om han visste (Jag vet att du inte skulle komma på tanken att berätta för honom). Kanske kan din vän framförallt hjälpa dig att inse att förhållandet du lever i är destruktivt och farligt för dig. Vänner och släktingar kan hjälpa dig genom att bara lyssna, genom att bekräfta för dig att det inte är dig det är fel på, och genom att ge dig styrka att ta dig ur förhållandet. Kanske kan de hjälpa dig med rent praktiska saker också.

Du kan få hjälp genom att ringa en föräldratelefon och berätta om din oro för ditt barn. BRIS (077-150 50 50) eller Rädda Barnen (020-786 786) är två exempel.

Du kan få hjälp genom din kommun, där det säkert finns någon typ av familjerätt. Du kan göra en anmälan till socialkontoret. Tyvärr har jag dåliga erfarenheter av dessa två instanser, men kanske har du bättre tur.

Det kan finnas en kvinnojour i din närhet som kan hjälpa dig och ditt barn. Om inte annat kan det vara bra att ringa och prata med dem och få bekräftelse på att det inte är dig det är fel på. Där har de erfarenhet av psykopater, och förstår förmodligen din situation.

Du kan kontakta en advokat för rådgivning. Det kostar förstås en slant, men det kan det vara värt. De har ofta erfarenhet av psykopater, och vet förhoppningsvis precis vilken typ av människa du pratar om. När jag rådfrågade en advokat om min situation, var det första och enda gången som någon helt utomstående verkligen tycktes förstå mig, och det var oerhört förlösande för mig. Äntligen insåg jag på allvar att det verkligen inte var mig det var fel på, och att jag inte bara gick omkring och fick för mig saker. Jag inser det svåra i att kontakta och träffa en advokat, samt betala denne, utan att din partner får reda på någonting. Hur du ska lösa detta kan jag inte svara på. Själv gjorde jag det medan min dåvarande partner trodde att jag arbetade, och jag lånade pengar av mina föräldrar på obestämd tid.

Ta kontakt med andra som har samma problem som du (se fråga 4).

Men vad du framförallt kan göra, och förmodligen MÅSTE göra, är att lämna din partner. Du kan inte fortsätta leva i det destruktiva och sjuka förhållande som du just nu lever i. Du kommer inte att kunna förändra honom. Det kommer inte att bli bättre. Du kan inte stanna kvar för ditt barns skull, för det är att göra barnet en björntjänst.

Fråga 6 - Hur hjälper jag mitt barn? Vad är bäst för mitt barn?

Jag vet att du förmodligen är livrädd för att lämna ditt barns pappa. Du mår kanske jättedåligt just nu, och du ser kanske ditt barn behandlas illa, men trots allt så har du kontroll över vad som händer, och du finns på plats så att du kan ge ditt barn något beskydd ibland. Om ni separerar så förlorar du en del av denna kontroll. Du finns inte där för att beskydda ditt barn dygnet runt. Du vet inte vad som händer bakom stängda dörrar när barnet är hos sin pappa. Du har inte längre någon insyn.

Men det är faktiskt nödvändigt att du lämnar din partner. Du kan inte stanna kvar tills ditt barn är myndigt och kan klara sig själv. Förmodligen kommer du inte ens att överleva till den dagen, och det tror jag att du vet. Men framförallt hjälper du inte ditt barn genom att stanna kvar. Ditt barn ser dig manipuleras, tryckas ner och såras av din partner. Ditt barn ser dig bli respektlöst behandlad, och kommer kanske att börja behandla dig likadant så småningom. Kanske har han/hon redan börjat ta efter sin pappa? Och hur ska barnet veta att det är fel att handla som han gör, när du stannar kvar och låter det fortgå? För det kommer att fortgå, eftersom du aldrig kan förändra din partner. Jag kan inte upprepa det många gånger nog: Du kan inte förändra din partner, och det kommer inte att bli bättre.

Du måste rädda dig själv ur situationen. Annars kommer du aldrig att få styrkan att rädda ditt barn ur den. Ditt barn mår bättre av att se dig må bra efter en separation, än att se dig som en spillra i ett destruktivt förhållande. Och hur ska du orka hjälpa ditt barn när du själv är en spillra?

Hur hjälper man sitt barn?

Det är svårt att veta hur man ska hjälpa sitt barn på bästa sätt, när den andra föräldern är psykopat. Jag kämpar själv med denna fråga dagligen, och anser mig inte sitta inne med några svar. Det enda jag kan göra är att ge råd och stöd. Om du har några bra råd är jag tacksam om du e-postar mig, eller delar med dig av dina tankar i forumet.

Här är några av mina tankar om ämnet:

Separera från den andra föräldern - Om du är kvar i förhållandet råder jag dig till att separera. Du kan inte ändra på den andra föräldern, och det kommer inte att bli bättre. Du kan inte stanna kvar för barnets skull; du hjälper inte barnet genom att stanna kvar i ett destruktivt förhållande. Du kan inte vara en bra förebild för barnet när du låter dig manipuleras och tryckas ner av den andra föräldern. Rädda dig själv genom att lämna den andra föräldern. Det är det enda sättet att få styrka nog att hjälpa ditt barn!

Lyssna på ditt barn - Ditt barn kan vara i stort behov av att prata av sig om hur han/hon har det hos den andra föräldern. Visa att du lyssnar och att du tar barnet på allvar.

Prata med barnet om rätt och fel - Barnpsykologer och andra sakkunniga är tämligen överens om att det är fel att prata illa om den andra föräldern, hur dålig denne än är. Men att tala om för barnet att du har andra åsikter än den andra föräldern är en annan sak. Exempel 1: Min son säger att hans pappa tycker illa om när han gråter, och då svarar jag att jag inte tycker att det är fel att gråta öppet och visa att man är ledsen. Exempel 2: Min son har berättat att hans pappa bett honom att inte berätta vissa saker för mig. Jag har då svarat att jag tycker att det är fel av pappan att begära detta av honom, och att han själv bestämmer vad han vill berätta, och för vem.

Svara på barnets frågor - Jag tror att det är ytterst viktigt att vara ärlig mot sina barn. Svara ärligt på barnets frågor, och visa att du tar dem på allvar. Min son frågar till exempel ibland varför jag och hans pappa separerade, och jag försöker svara så ärligt jag kan utan att smutskasta pappan.

Ställ frågor till barnet - Fråga hur barnet mår, och hur barnet har det hos den andra föräldern. Var lyhörd för om barnet verkar hålla saker inom sig, eller dölja något. Barn har en tendens att vilja skydda sina föräldrar in i det sista, hur illa de än blir behandlade.

Var lyhörd för hur barnet mår - Ditt barn kanske lider av depressioner, humörsvängningar, eller något annat. Känn av hur ditt barn mår, och visa barnet att du finns där för honom/henne. Ta hjälp av skolan eller dagiset där barnet går, och berätta för personalen om din oro för barnet. Be dem hjälpa dig att notera hur barnet mår. Kanske kan du se något mönster, till exempel att barnet visar aggressioner eller nedstämdhet den dagen då han/hon ska till den andra föräldern.

Anteckna - Skriv ner allt du lägger märke till när det gäller ditt barn. Skriv ner vad barnet berättar, hur det mår, hur den andra föräldern agerar, osv. Det kan bland annat hjälpa dig att hitta mönster, och att slå bort tvivel om att den andre förälderns beteende är normalt.

Lär barnet empati och samvete - Min värsta mardröm är att min son ska växa upp och bli som sin pappa. Därför känns det ytterst viktigt att lära honom empati och samvete. Exakt hur man gör detta vet jag inte, men jag tror att det bästa är att själv vara en god förebild.

Stärk ditt barns självkänsla - För att barnet ska förstå att det inte är honom/henne det är fel på, är det viktigt att han/hon får stärkt självkänsla. Jag har läst en bra bok som heter "Våga vara" av Jana Söderberg, som handlar just om att ge sina barn bra självkänsla. Det är också viktigt att stärka den egna självkänslan!

Ha kontakt med barnet när han/hon är hos psykopaten - Ring då och då för att visa barnet att du finns där och bryr dig om honom/henne. Kanske kan du känna av stämningar över telefon. Förklara också för barnet att han/hon alltid får kontakta dig, om så mitt i natten. Om du misstänker att barnet inte får kontakta dig för den andra föräldern, måste du göra något åt det. Att prata med psykopaten om detta är förmodligen lönlöst. Kanske kan barnet ha en egen mobiltelefon för nödlägen?

Ta hjälp utifrån - Fundera på vem eller vilka som skulle kunna hjälpa dig och/eller ditt barn. Ibland hjälper det med att någon bara lyssnar på vad du har att berätta. Då kan släktingar och vänner räcka. Du kan också behöva rådfråga en barnpsykolog, skolsyster, eller liknande. Olika föräldratelefoner finns också att tillgå, till exempel BRIS (077-150 50 50) eller Rädda Barnen (020-786 786). På din kommun kan också hjälp finnas, i form av familjerätten eller något liknande. Kanske barnet behöver någon utomstående, opartisk person att prata med. Skolsyster kan vara ett alternativ. Ett annat kan vara att ringa till BRIS (0200-230 230), eller gå in på Kuling.nu.

Försök att begränsa den andra förälderns umgänge med barnet - Visst har barn rätt till båda sina föräldrar, men när den ena föräldern är psykopat tror jag absolut inte att det bästa för barnet är att bo lika mycket hos föräldrarna. Barnet behöver bra förebilder, och tyvärr kunde du inte ha valt en sämre förälder och förebild till ditt barn. Att starta en rättsprocess kan kännas svårt, och behöver kanske inte bli nödvändigt heller. Risken för att psykopaten lyckas lura rättsväsendet med sin falska yta är uppenbar, och det är just av rädsla för detta som jag inte har tagit det steget. Om du någon gång hamnar i en rättsprocess, kommer det att underlätta för dig om du har dokumenterat så mycket som möjligt om ditt barn, och den andra förälderns beteende. Så dokumentera!

För fler tips och råd, se mina länkar. Läs också "Råd till dig som är kvar" och "Råd till dig som har gått".

Om prickigaboken.se

Du kan kalla mig för Maria, men egentligen heter jag något annat. Jag har skapat prickigaboken.se. Jag är född 1978, och fick år 2001 mitt första barn, en pojke som på den här hemsidan går under namnet Rasmus. Pappan, som vi kan kalla Erik, är med all sannolikhet psykopat. Jag levde ihop med Erik i fem och ett halvt år, och kände ofta att något var fel. Jag mådde tidvis mycket dåligt, men trodde hela tiden att det skulle bli bättre. Mina mänskliga försvarsmekanismer gjorde att jag inte förstod hur illa det var. Till slut fick jag styrkan att lämna honom, i december 2004.

Nu har vi delad vårdnad om Rasmus, som bor hos sin pappa varannan helg. Jag har gått vidare och har en ny familj.

Många gånger, både före separationen och efteråt, har jag sökt hjälp och stöd på olika sätt, men funnit att det har varit mycket svårt. Därför tvingas jag göra det omöjliga - försöka samarbeta med en psykopat, som gör sitt bästa för att förstöra mitt och min familjs liv. Jag har heller inte hittat någon plats på Internet, som är till speciellt för föräldrar som har barn tillsammans med en psykopat. Därför bestämde jag mig för att själv starta prickigaboken.se sommaren 2008, och jag hoppas att det ska bli början till ett nätverk för utsatta och desperata föräldrar i samma situation som jag.

Varför "prickiga boken"?

När jag levde tillsammans med Erik tyckte jag många gånger att han behandlade både mig och Rasmus väldigt illa, och kände att något var fel. För att inte glömma vad han hade gjort, började jag skriva ner händelser i en anteckningsbok som jag gömde mycket väl. Om Erik hade hittat den hade jag råkat illa ut, och eftersom han var mycket kontrollerande vågade jag inte skriva i datorn. Boken var turkos med rosa prickar, därav "prickiga boken". Efter separationen fortsatte jag att anteckna, men nu i datorn, då jag inte längre behövde vara rädd för att bli upptäckt. Läs utdrag ur "prickiga boken", min egen historia, i bloggen.

Varför är jag anonym?

Jag har valt att vara anonym och använda fiktiva namn på inblandade personer. Detta för att i första hand skydda min son, och i andra hand för att skydda mig själv och min familj. Jag hoppas på förståelse för detta. Vill du kontakta mig går det bra att använda e-postadresssen info@prickigaboken.se